SUCH SLUCH INTCH NUCH JWW-95 SV-97 NORDV-98 SV-99-00
Vadóca Mikor S16443/94
f.1994-01-29
(HD ua)

Mikor Crufts restaurerad av H Wrede

Vadóca Mikor blir 2:a i Open class på Crufts 2002

Utställning
Mikor ställdes ut 24 gånger i Sverige och under alla år fick han ett enda 1:a pris (med HP) i juniorklass. I övrigt blev det CK/CERT. Nedan följer BIG-placeringarna (inte så lätt att minnas men förhoppningsvis korrekta):
SKK Kolsva 1995-07-22 BIG-4(?)
SKK Norrköping 1995-08-27 BIG-2
SKK Stockholm 1996-04-06 BIG-3(?)
SKK Stockholm december 1997 BIG-1 för Marianne Fürst Danielsson
SKK Lövudden 1999-07-24 BIG-2
SKK Göteborg 2001-01-07 BIG-4
SKK Sollentuna 2001-04-15 BIG-3
SKK Byske 2001-07-07 BIG-1 (Fru Farkahasi) BIS-4 (minns förstås inte namnet men tror hon var från Slovakien)

När reglerna för in- och utförsel precis hade ändrats och resor utomlands med hund blev en möjlighet åkte vi ner ett gäng svenskar till Världsutställningen i Bryssel 1995. Det resulterade i att Mikor blev Juniorvärldsvinnare 1995 (JWW95). Det var i och för sig inte så mycket att skryta med för det var bara en juniorhane till förutom Mikor, vilken han alltså slog. Men roligt var det och en erfarenhet rikare blev vi.

I Norge i Hamar vid Nordisk Vinnarutställning1998 fick han CERT (och blev Norsk utställningschampion) samt blev BIR och BIG-5.

Utställningskarriären avslutades i mars 2002 då vi åkte till Crufts. I Open class (där den tuffaste konkurrensen finns) ställdes 18 hanhundar ut och han blev tvåa, endast slagen av Englands vinstrikaste vizsla de tre senaste åren (Ch Kaszval Keats). Dömde gjorde Angela Boys, som dessutom fött upp Mikor´s mormor Galfrid Ilke! En fantastisk upplevelse.

Jaktprov
UKL 1 x 1:a (fältbetyg 9 och provvinnare)
ÖKL 2 x 1:a, 5 x 2:a, 2 x 3:e
EKL 1 x 2:a, 1 x 3:e
Hans egenskapssiffror är fart 3,2 (3,1) – vidd 3,1(2,8) – reviering 2,6 (2,5) – följsamhet 3,3 (3,9) – vattenpassion 3,9(3,5))(rasmedel inom parantes 2012)

Mikor startades totalt 24 gånger även på jaktprov och av dessa gick han till pris 12 gånger. Under åren 1999-2001hade han 9 starter och lika många pris.  Tidigare hade det räckt med ett 1:a pris i öppen klass för att få gå upp i elitklass, men en ändring i jaktprovsreglerna ledde till att det krävdes två 1:a pris i ÖKL om fältbetyget var 7. Det tog några år innan vi båda var “injagade” och ytterligare några år att få ihop två 1:a pris, varför han gick upp i elitklass först på äldre dagar. Med åren blev han en mycket säker och duglig jakthund, vilket även de år då han gick till pris vid varje start visar. En diskbråcksskada satte punkt för fler jaktprov och till slut fick han ett välförtjänt pensionärsliv.

miiiiiiiii
Mikor & Asztra fjällen 2004

Svensk Lydnadschampion blev han 1999

Viltspår godkänd anlagsklass (1996)

Stamtavla

Far

Csatarkai Almos
METMV1315/88
(fria höfter)
(flerfaldig
jaktprovsvinnare Ungern)
 

Matai Rigo
MET13393

Matai Cseles
MET10791

Matai Csipkés
MET10015

 
Csatarkai Boszorka
MET11098

Matai Vöcsök
MET9653

Durcas Fanny
MET6814

Mor

 

Vadóca Vasiri
S56392/89
(HD ua)

GBSHCH
Castlefield Mill Lane
KCSB4271BX
(fria höfter)

GBSHCH
Captain Quincey of GlendunKCSB725BT

GBSHCH
Castlefield Rhapsody in blueKCSB3693BS

SV-91 LP
Galfrid Ilke
(HD ua)

GBSHCH
Galfrid Whig
KCSB5168BT

GBSHCH
Galfrid Rosa
KCSB2487BS

 

Mikor betyder “när, hur dags” på ungerska.

Kristinas kommentarer:
“En sådan här hund dröjer innan man får igen, om någonsin”  är lätt att säga. Stora “plus” för en mycket bra hund överlag både exteriört och jaktligt, bortsett från enstaka detaljer som alltid kan diskuteras. Det dröjde många år innan jag upptäckte att han faktiskt saknade en P1 ( den lilla tanden efter hörntanden) i ena underkäken (det var bara 1-2 domare som upptäckte det vid utställning). Sent omsider röntgade vi underkäken och det verkade finnas ett tandanlag där i alla fall (eller som det heter “ingenting motsäger att det skulle kunna vara ett tandanlag”). På “plus” finns även att han varit frisk, förutom en del  skador typ “olycksfall i arbete” t ex fraktur av ett handlovsben, ett perforerande hornhinnesår och diskbråcket.  Som valp (han var bara 9 veckor) blev han riktigt rejält skrämd och blev faktiskt rädd både för människor och hundar. Det blev  bättre med åren men det är det jag kan lägga på minussidan. Jag skulle önskat honom lite “hårdare” (jämför med det jag skriver om “vek” under rubrik “Rasen”).

“En bra brukshund är inte nödvändigtvis ett bra avelsdjur”. Det är bara genom att bedöma avkommorna som man kan uttala sig om en hunds avelsvärde. Totalt fick Mikor 6 kullar med olika tikar (två av dem dock mor och dotter ). I Sverige finns det tre kullar efter honom. Från den första kullen finns det ytterst lite officiella data att tillgå. Den andra var med Frida-Elanor (Asztras mor) och där finns det bara fyra i livet. En har startat eftersöksgrenarna i unghundsklass samt öppen klass och fått godkänt (startad en gång på fält i ÖKL, men ej godkänd) och samma hund är utställd med CK (Busvizslans Barna B-Nova). Flera ur kullen är höftledsröntgade och fria. Den tredje kullen var med Asztra och om den kan du läsa under M-kullen.Det fanns även en tik importerad från Finland efter hans första kull där. Hon (Stabian Julia) hade 4 x 2:a i ÖKL på jaktprov  och tre CERT på utställning. Totalt hade han två kullar i Finland, varav den senaste var född 2005. Till slut finns det även en kull i Holland. Där är tre av dem jaktprovsmeriterade och flera av dem har gått mycket bra på utställning. Överlag av det jag sett och hört så kan en del ha varit lite “vekare”. Å andra sidan är vizslan ingen “hård” hund och tendenser har vi sett hos vitt skilda individer (ibland t o m riktigt skygga, vilket inte kan accepteras). Det är förstås svårt att säga vad som är vad, men ändå något att hålla i minnet. Beträffande HD så ser det mycket bra ut, då jag faktiskt inte har fått kännedom om något fall  så här långt. Det samma gäller även för andra sjukdomar. Dock bör man komma ihåg att bara för att man inte fått vetskap om något så innebär det inte automatiskt att det inte skulle kunna finnas något.

 I augusti 2007 orkade hans bakben inte mer. Han fick somna hemma på gräsmatten. Nu får han jaga både fasaner och ripor så mycket han vill i hundhimlen och finns alltid med mig bland alla minnen.